Nu ger sig SvD in i smutskastningen av Reepalu med hull och hår. Xenofobin finns i Sverige, muslimer stigmatiseras, bögar slås ner på gatorna, judar jämställs av vissa med nazister. Men att SvD och framförallt Fredrik Federley slår sig för bröstet och ryter till mot Reepalu för att han inte tagit tag i antisemitismen är bara ihåligt och propagandistiskt. Att i en stad som Malmö lyfta fram antisemitismen som det stora problemet, som att Sverigedemokraterna inte existerade, är ju utan att överdriva märkligt.
Det är också slående att det knappt tas upp några konkreta exempel på detta stora problem, det mest allvarliga var en grov misshandel för tio år sen och två mindre incidenter för sex år sen. Sedan tar man bara upp personer som upplever sig utsatta för rasism, all respekt för denna upplevelse som är reel hos de intervjuade, men bara för att man upplever något, behöver det inte vara sant. T.ex. så bara för att man upplever sig vara rädd för att bli attackerad av en varg i skogen, så behöver varken skogen eller vargen vara farliga. Ett kan tyckas opassande exempel, men såväl vargen som antisemitismen är brickor i ett politiskt spel, vargen är en bricka för jägarna att sätta upp på väggen. Medan antisemitismen är en bricka för israelkramarna att cyniskt spela ut mot kritik av Israel eller legitimering av Israels existens. Fredrik Federley avslutar sitt debattinlägg med:
Som riksdagskandidat i Malmö kommer jag inte att släppa denna fråga eller ge Ilmar Reepalu en lugn stund förrän han lämnar sin post eller blir bortröstad.
Vi får hoppas att det snarare är Fredrik Federley och Centern som blir bortröstade i nästa val.
PS.
Filmen Defamation, är en otrolig intressant inblick i hur Israel systematiskt utnyttjar antisemitismen i egna syften.
DS.