Kolchi

Filosofen Gieorgo Agamben, menar att en av de grundläggande egenskaperna I de västerländska samhällena, är definieringen av vilka som är och inte är medborgare, vad som är utsida och vad som är insida. En process som är ständigt pågående, och som Agamben försöker förklara genom att lyfta fram en figur från antiken, nämligen Homo Sacer, en person som saknade medborgarens rättigheter och till och med saknade ett sakralt värde (och kunde därmed dödas, fast inte offras).

Ett exempel som kan tyckas långsökt och irrelevant i dagens samhälle. Men hur skulle man kunna konkretisera och visualisera en icke-medborgare, en Homo Sacer, i dagen samhälle? Kanske har reklamarna på pr-jätten McCann Erickson lyckats med detta, när de gjorde reklamfilm åt israeliska mobiloperatören Cellcom. Dels utspelas filmen vid en av de mest brutala gränsdragningarna i dagens värld nämligen muren på Västbanken. Men kanske främst i hur de skildrar fienden i filmen. Så hur skildras fienden, hur skildras icke-medborgaren, jo genom att inte skildras alls, de är helt osynliga bakom muren.

Soldaterna när bollen studsar ner på bilen:

-Det är bara en boll.
-Ge den tillbaka till dom.

Bollen sparkas över muren och när bollen sparkas tillbaks, säger soldaten:

-Let´s have some fun.

Samtidigt  kommer sången igång i bakgrunden:
“bjud in dina dina vänner, till musik och sång…”

sen kommer rösten:
-Vad vi alla vill i slutändan är att ha lite kul.

En smaklös reklamfilm som dock ger oss en inblick i den israeliska diskursen. Inblick i palestiniernas position, som den Andre, som den som kan skildras genom att inte skildras. Och att man överhuvudtaget använder muren som fond, för att göra en glad och klatschig reklamfilm, visar också att muren inte är så negativt laddat i Israel, och inte är den negativa symbol som man skulle kunna tänka sig. Tillsist ger filmen, med dess lekande och glada israeliska soldaterna, uttryck för den positiva position den israeliska armen har i samhället. En arme som i Israel på fullaste allvar kallas för ”världens mest moraliska arme”. En syn som delvis också kan förklara de starka reaktion som skapades efter Donald Boströms artikel om misstänkt organstöld från palestinier. Genom att idén om den goda armen är en central del i den israeliska diskursen, i det israeliska nationsbygget och den nationella identiteten, så är det som beskrivs i aftonbladets artikel, i ett israeliskt perspektiv omöjlig, inte främst för att man är säker på att ingen israelisk soldat skulle utföra en sådan handling (att ta ett organ från en skjuten palestinier), utan för att idén om en sådan handling skulle ifrågasätta det nationella bygget och även den egna identiteten. Istället kan man med lätthet acceptera en annan (kanske mer) osannolik händelse som att israeliska soldater skulle dansa vid muren samtidigt som de leendes spelar fotboll med palestinier, detta då det på intet sätt går emot idén om ”världens mest moraliska arme”.

[Simon Bank][Timbro i WallStreetJournal][Haaretz][Aftonbladet][Aftonbladet][DagensMedia][DagensMedia]