Intresset för mode måste vara bland det mest tidstypiska i dagens Stockholm. Mode har blivit förstasides nyheter, de mest populära bloggarna i Sverige är modebloggar, Stockholms modevecka får väldigt stor uppmärksamhet trots att dess ekonomiska betydelse är relativt marginell. Ungdomar hänger upp klänningar på väggen för att de ser dem som konstverk.
Ett väldigt intressant fenomen, men vad är egentligen mode? Svaret är såklart komplext, men ett uppenbart svar är att det är en form av kommunikation. Ett sätt att kommunicera till människorna runtomkring en. På många sätt kan man se det som ett form av språk, där olika plagg och markörer fungerar som ord att läsas av omvärlden. Plaggens betydelse och mening byggs, likt Saussures syn på det vanliga språkets ord, upp av dess relationer till andra enheter. Den betydelse t.ex. ett par jeans får beror på alla de kopplingar som det har till omgivningen, till James Dean på 50-talet, till Fredrik Reinfeldt, till Madonna, till den trendige klubbkillen osv. Och inte på essentiella variabler, som att det är objektivt snygg.
Ett klädernas språk som ständigt är verksamt, på gatan, i hemmet, på polisstationen, på Konsum. Ett språk som också är verksamt på dagiset, där barnen leker i kläder som de fått från sina föräldrar. På nätet finns det sajter som är specialiserade på kläder till barn, och på bland annat oiidesign.se säljs det barnkläder, specifikt trendiga barnkläder, där betoning på trendig gör att fokuset förskjuts från plaggets funktion till dess språkliga betydelse. Det är ett språk som barnet själv i mindre grad behärskar och språket bestäms istället nästan helt av föräldrarna. När barnen själva inte behärskar språket, så blir det uppenbart att barnens kläder snarare pratar till vuxna, än till andra barn. Barnen blir i någon mån accessoarer för föräldrarna, likt bilen de har, det designade köket eller lampan från 50-talet.
Post-strukturalisternas favoritpsykolog Lacan, skrev en berömd essä om hur en utvecklingsfas hos barnet var när den kunde känna igen sig själv i spegeln. Frågan som kanske borde ställas i dagens samhälle, är hur påverkas barnets utveckling av titta på sig själv i spegeln, och se ett barn med acne-kläder på sig.
Mycket bra skrivet!
Vill även uppmärksamma en annan fråga i ämnet: könsuppdelningen av barnkläder i klädeskedjor (och butiker) i allmänhet, H&M i synnerhet. Den ger sig inte bara i uttryck i olika färger (rosa och blått). För pojkar säljs sportiga och funktionella kläder, medan flickavdelningen erbjuder söta klänningar, barnbikinis, smycken, etc. Subjekt och objekt. En större fråga än om den lilla grupp innerstadsmänniskor som klär sina barn i acnekläder, men ack så marginaliserad!
Tackar! Jo det är kanske ett marginellt fenomen, men jag tycker man stöter på fenomenet hela tiden. Men får ta och gå in på barnavdelningen på H&M och kolla. Men det är intressant det där när barnens kön ger vilken funktion kläderna ska ha. För när går gränsen för när barnet ska ses utifrån kön i första hand? När ska inte flickorna ha funktionella kläder längre? Det känns ju ganska uppenbart att ett nyfött barn, är väldigt könsneutralt, även rent fysiskt.